Á-PROPÅ STRINDBERG

"ETT BREV betyder så mycket". Postverkets gamla slogan kanske var särskilt relevant på den tiden då man kunde hitta en brevlåda utan att behöva använda GPS. Ännu längre bak i tiden fanns det inga brevlådor utan breven lämnades och befordrades av "kurir på löddrig springare". Oavsett på vilket sätt breven kom iväg och fram kan Postverkets slogan fortfarande vara aktuell- e-post inte att förglömma.

DESSA I och för sig inte särskilt djupsinniga tankar kom för mig när jag satt och läste ur "Ett drömspel"- man måste ju hänga med och "vara inne". Dock var jag inte så "inne" att jag hade en kopp Latte inom räckhåll - risken att spilla på Strindberg avhöll mig och graderade därmed ner mig några steg på "inneskalan". Men det kan jag leva med. Hursom helst, Strindberg skrev även brev, många brev. Inte oväntat av en kulturpersonlighet som inte bara är känd som en stor författare utan även kunde ståta med titlarna Journalist, Dramatiker, Målare, Alkemist, Ockultist, mm. och i övrigt levde ett vidlyftigt och profant liv.

EN ANNAN stor personlighet men med ett liv mera av det sakrala slaget var Den Heliga Birgitta. Denna högvälborna kvinna vars många uppenbarelser oftast kom vid så läglig tidpunkt att de, som av en händelse, kunde stödja hennes - mestadels mycket kritiska - åsikter gentemot de kyrkliga och världsliga makthavarna. Birgitta skrev då brev, även hon många brev. Men att läsa hennes brev till kyrkans höga män och politikens dito är som att läsa ur ett obduktionsprotokoll. Birgitta skrädde inte orden när hon förutspådde vad som fysiskt skulle hända dessa personer om de inte handlade rätt, eller med andra ord, enligt hennes uppenbarelser. Hon fick såväl påve som kung att bäva.

MEN ÅTER till vår Strindberg. Även han kunde "välja" sina ord. Därom vittnar ett brev som jag tagit del av. För ett antal år sedan hade den internationella specialistgrupp som jag ingick i förlagt sin vartannat år återkommande Meeting till vår Kungl. Huvudkommun. Japanerna var som sedvanligt ytterst väl representerade, något som kanske bl.a. kan förklaras av att deras land är så tätt befolkat att det av utrymmesskäl är nödvändigt att ha delar av befolkningen resande ute i världen. Med kamerorna på magen och ett förbindligt leende hade vi dem runt oss och fick ständigt höra deras "please to meet you". Alla såg ut "som likadant". Vid dessa Meetings var det kutym att vi hade våra damer med - naturligtvis på egen bekostnad vill jag tillägga för att därmed inte störa sinnesfriden hos "Arg skattebetalare" men till glädje för "Vän av jämlikhet". Bland de många deltagarna fanns en indier (som med brinnande ögon talade sig varm för tron på själavandring), en - som det visade sig - matglad mexicanare och en gigantisk ryss. Men där fanns också Mrs Vincent från Australien och hon visste det mesta om August Strindberg skulle det visa sig.


GRUPPENS MEETINGS hade alltid något kulturellt inslag där värdfolket "presenterade sitt land". Som vikingaättlingar ville man nu visa upp bl. a. Uppsala och dess berömda högar. Där fick vi på vikingasätt dricka mjöd ur stora djurhorn. Rundturen fortsatte in till lärdomsstaden med domkyrkan och dess tornmuseum. Där beskådades andaktsfullt den förnämliga samlingen av sakrala textilier innan det var dags för universitetsbiblioteket Carolina Rediviva och den världsberömda Silverbibeln. Medan vi sedan på egen hand strosade omkring i biblioteket, råkade jag se Mrs Vincent stå lutad över en glasmonter, våra blickar möttes och hon kallade mig till sig.

– Lennart, over here, please! Come and have a look!

Montern som hon stod lutad över innehöll ett strindbergbrev i original. Det var skrivet när Strindberg tjänstgjorde som amanuens vid Kungliga Biblioteket och ställt till en redaktör Blumenberg i Uppsala. I brevet uppmanar Strindberg honom att hjälpa till med att skaffa fram några saknade exemplar av tidningen Nya Upsala. Nedan följer brevet in extenso:

"Som den Satans Uslingen Hjalmar Svensson uraktlåtit aflemna Tidningen Upsala för 1874 Nis 1-75, frågas härmed ödmjukligen om Ni i vetenskapens och Religionens heliga namn, skulle med stöd af de relationer Ni under Er välsignebringande verksamhet i den förbannade Upsalahålan förvärfvat, möjligen skulle afpina nämnda usling uppgifna felande exemplar, eller på annan väg dem anskaffa för att i Kongl Riksbiblioteket till efterverlden uppbevara, hvarför vi skola i vår ynnest och bevågenhet Eder vid stundande jubelpromotion och Ordenskapitel ihågkomma.

Gifvet Stockholms Slott ds 17 Hujus 1877

På begäran

August Strindberg

PS Om icke det sakramentskade ludret skulle kunna prestera äskadt, blir han åtalad, pliktar 25 kr och vi äro ändå utan tidningarne".

SÅ Långt August Strindberg. Medan jag inte utan en viss svårighet översatte det ovanliga (?) brevet för den strindbergsälskande Mrs Vincent, märkte jag hur hon alltmer klentroget betraktade mig och suckade djupt. Men så tog hon sig samman och tackade mig för att hon fått se en annan sida av sin idol och förklarade samtidigt att brevet inte på något sätt förändrade hennes syn på författarens litterära kvaliteter. Det gladde mig. I detta läge avstod jag från att berätta att hennes idol haft långt gående planer på att spränga sitt favorithatobjekt kung Oscar II i luften medelst en "helvetesmaskin" dvs. en tidsinställd sprängladdning, där timern utgjordes av ett brinnande stearinljus - en gammal, väl beprövad kvarnbrännarmetod. Bomben skulle placeras under majestätets tron, allt väl dokumenterat genom en detaljerad skiss. Dock vittnar konstruktionen mer om fantasifull kreativitet än om teknisk realitet.

MEDAN VI sålunda stod där och diskuterade Sveriges färgstarka bidrag till världslitteraturen, kom den gigantiske ryssen fram med en stor chokladask. Han bjöd samtliga damer på praliner. Vi herrar fick inga och jag som älskar praliner! Så rysslikt - men så utspelades det hela också under det "Kalla krigets" dagar.

Lennart Björk

copyright










 MATEMATK och LYRIK

 LÄSTE FÖR några år sedan i vårt husorgan att man haft fullt räddningspådrag i trakterna kring Ljungbyhed här i Skåne. Anledningen var en befarad kanotolycka. Det var 22 gymnasieelever från Ängelholm som tillsammans med lärare var på utflykt och hade paddlat kanot på Rönne å. Vid den efterföljande återsamlingen kontrollräknades ungdomarna och man saknade då tre deltagare. Även med hänsyn tagen till deltagarnas aktivitet är ett sådant spill oacceptabelt. Räddningstjänsten tillkallades som med såväl dykare som helikopter sökte efter de saknade. När man länge sökt utan resultat kom - kan man förmoda - klassens ljus på att man kan kanske borde göra en omräkning - bara för att "typ kolla, liksom." Det visade sig då att alla var på plats - läraren hade räknat fel! Även om man tar tårna till hjälp så hade man kanske inte klarat en så hög summa som 22 men 19 borde gå - tycker man. Vad denna fadäs kostade samhället är nog svårare att räkna ut. Vi får hoppas att det inte var en mattelärare som kontrollräknade.

 MEN MAN vet aldrig. I samma tidning och samma dag och på samma sida stod det även att läsa: "Mera matte ska rädda Sverige". Dåvarande regeringen med Jan Björklund som primus motor var bekymrad över gymnasieelevernas klena resultat i det så viktiga ämnet matematik. Man hade räknat med att kunskaperna skulle vara vida bättre! Men även här räknade man således fel. För att råda bot mot detta för Sveriges framtida BNP så oroande tillstånd, föreslog man insatser till matteundervisningen på i runda tal 1,5 miljarder kronor. Man ämnade göra en storsatsning för eleverna och vi hoppades  att det även skulle bli en och annan slant över till mattelärarna. 

 NU UTBRISTER naturligtvis "Vän av förståelse" - har inte Herr Skriftställaren själv räknat fel någon gång? Så varför raljera över någons misstag? Jo, Herr Skriftställaren har räknat fel - många gånger! Men det har också lärt honom att kontrollräkna både en och tre gånger! En ren självbevarelsedrift när han lämnat in konsultrapporter som ibland handlat om miljoner - i dollar! Av samma anledning skulle han dra sig för att dra in Räddningstjänsten utan att först ha kontrollräknat både en och tre gånger.

 MEN HUR har det nu kunnat bli så här illa med matematiken? Jag tror att det mycket handlar om attityder och trender i samhället. Läs gärna mitt kåseri "Att bara gå med" (bifogas nedan!). Till dessa där, i såväl prosa som dikt(!?), framförda åsikterna kan läggas att det idag mest åtråvärda yrket bland ungdomar tycks vara att bli "kändis" - antingen som programledare i TV (möjligen även radio) eller genom idolprogram, dokusåpor eller något av de många förnedringsprogrammen - uppbackade av framför allt kvällstidningar och mindre seriösa "eterkanaler". Vidare, ett i grunden förändrat utbildningssystem där man degraderat gamla hederliga hantverksyrken som varande inte "fina" nog och i princip anser att alla är födda till att "ta studenten". Ett ständigt lappande och lagande med skolans läroplaner, inte minst matematikundervisningens, har säkert också bidragit till att vi nu internationellt sett ligger minst sagt risigt till med våra gymnasieelevers kunskaper. Kunskaper som behövs om vi - som våra politiker så ofta visionärt framhåller - även fortsättningsvis ska vara en kunskapsnation av första rang. Men en nation - aldrig så teoretiskt kompetent - kan naturligtvis inte fungera utan skickliga hantverkare av alla de slag.  

 A PROPÅ matematik - har ni tidigare hört följande anekdot så hoppa över den. Men läs den först för säkerhets skull!                                                                     

Matteläraren med något uppgiven röst till eleverna:" Om ni inte bättrar er i matematik, måste jag underkänna 80 procent av klassen".

Efter lite tankeverksamhet replikerar en av eleverna (uppenbarligen i riskzonen): Ha, ha läraren - så många är vi ju inte!" // LENN


 
Bifogas: ATT BARA GÅ MED

 DET ÄR en lugn och stilla söndagskväll, vinden har mojnat och oktobermörkret sluter

sig runt hus och trädgård. Det bornholmska fikonträdet intill villans södra tegelvägg,

har även i år gett en god skörd. Kåsören sitter framför sin dator, mumsar på den färska

frukten spetsad med lite drambuie. Läser dikter som rullas fram på skärmen och

begrundar det dystra faktum att han inte förstår sig på modern poesi. Han har gjort

tappra försök men knappast några framsteg. Som naturvetare vill han ha ordning och

reda, rim och reson. Mera sällan får han rim men desto oftare reson, dock är denna på

en subtil nivå. Han är full av beundran för dem som kan ”stapla till det” med metaforer

och allt.


 MED ETT självförtroende och en tillförsikt som endast den kan uppvisa som stärkt sig

med spetsade fikon, beslutar sig Kåsören för att göra ett - valhänt men dock - försök att

sälla sig till diktarnas exklusiva skara. Han har länge velat skriva något om det i TV och

radio ofta förekommande snobberiet att skryta med okunskap i naturvetenskapliga

ämnen. Stagnelius och Lagerkvist är ”fint” och helt OK, men matematik är svårt, fysik

är tungt och kemi luktar och smäller, passar inte in i de fina salongerna. Men betänk

dock att med dessa förkättrade hjälpmedel har vi skapat teknik och därmed framsteg.

Tyvärr får även all teknik en baksida då den används av människor med tvivelaktiga

bevekelsegrunder.

RESULTATET AV dessa Kåsörens spridda funderingar i den oktoberkväll som nu

övergått till natt blev nedanstående, starkt haltande ”drapa” till ingenjörskonsten

Sleto som slavar svettiga svenskar

fordom för att födan få

Snillen styrde strida strömmen

Fängslade forsens fall i å


Forsen som förut fritt fick falla

tvangs till träldom som turbinens slav

Skapade stigande välstånd åt alla

Tacksamma tankar man ingenjörskonsten gav


Däst av den välfärd tekniken väver

många människor märkligt nog

Numera nästan nostalgiskt kräver

återgång till hacka och slitsamt knog.


Förbannade för evigt är nu alla ingenjörer

fult det är att vara expert

Bäst man vet i demonstranternas körer

erfarenhet och kunskap ej längre något är värt


Men frågar man så den protesterande hopen

kräver man av massan ett alternativt besked

Får man ej svar och blir man helt snopen

Att finna hur de flesta bara går med. // LENN





                                                                              


 Á-PROPÅ AUGUST STRINDBERG

  "ETT BREV betyder så mycket". Postverkets gamla slogan kanske var särskilt relevant på den tiden då man kunde hitta en brevlåda utan att behöva använda GPS. Ännu längre bak i tiden fanns det inga brevlådor utan breven lämnades och befordrades av "kurir på löddrig springare". Oavsett på vilket sätt breven kom iväg och fram kan Postverkets slogan fortfarande vara aktuell - e-post inte att förglömma.

  DESSA I och för sig inte särskilt djupsinniga tankar kom för mig när jag satt och läste ur "Ett drömspel"- man måste ju hänga med och "vara inne". Dock var jag inte så "inne" att jag hade en kopp Latte inom räckhåll - risken att spilla på Strindberg avhöll mig och graderade därmed ner mig några steg på "inneskalan". Men det kan jag leva med. Hur som helst, Strindberg skrev även brev, många brev. Inte oväntat av en kulturpersonlighet som inte bara är känd som stor författare utan även kunde ståta med titlarna Journalist, Dramatiker, Målare, Alkemist, Ockultist, mm. och i övrigt levde ett vidlyftigt och profant liv.

  EN ANNAN stor personlighet men med ett liv mera av det sakrala slaget var Den Heliga Birgitta. Denna högvälborna kvinna vars många uppenbarelser oftast kom vid så läglig tidpunkt att de, som av en händelse, kunde stödja hennes - mestadels mycket kritiska - åsikter gentemot de kyrkliga och världsliga makthavarna. Birgitta skrev då brev, även hon många brev. Men att läsa hennes brev till kyrkans höga män och politikens dito är som att läsa ur ett obduktionsprotokoll. Birgitta skrädde inte orden när hon förutspådde vad som fysiskt skulle hända dessa personer om de inte handlade rätt, eller med andra ord, enligt hennes uppenbarelser. Hon fick såväl påve som kung att bäva.

  MEN ÅTER till allas vår Strindberg. Även han kunde "välja" sina ord. Därom vittnar ett brev som jag tagit del av. För ett antal år sedan hade den internationella specialistgrupp som jag ingick i förlagt sin vartannat år återkommande Meeting till vår Kungl. Huvudkommun. Japanerna var som sedvanligt ytterst väl representerade, något som kanske bl.a. kan förklaras av att deras land är så tätt befolkat att det av utrymmesskäl är nödvändigt att ha delar av befolkningen resande ute i världen. Med kamerorna på magen och ett förbindligt leende hade vi dem runt oss och fick ständigt höra deras "please to meet you". Alla såg ut "som likadant". Vid dessa Meetings var det kutym att vi hade våra damer med - naturligtvis på egen bekostnad vill jag tillägga för att därmed inte störa sinnesfriden hos "Arg skattebetalare" men till glädje för "Vän av jämlikhet". Bland de många deltagarna fanns en indier (som med brinnande ögon talade sig varm för tron på själavandring), en - som det visade sig - matglad mexicanare och en gigantisk ryss. Men där fanns också Mrs Vincent från Australien och hon visste det mesta om August Strindberg skulle det visa sig.

  GRUPPENS MEETINGS hade alltid något kulturellt inslag där värdfolket "presenterade sitt land". Som vikingaättlingar ville man nu visa upp bl. a. Uppsala och dess berömda högar. Där fick vi på vikingasätt dricka mjöd ur stora djurhorn. Rundturen fortsatte in till lärdomsstaden med domkyrkan och dess tornmuseum. Där beskådades andaktsfullt den förnämliga samlingen av sakrala textilier innan det var dags för universitetsbiblioteket Carolina Rediviva och den världsberömda Silverbibeln. Medan vi sedan på egen hand strosade omkring i biblioteket, råkade jag se Mrs Vincent stå lutad över en glasmonter, våra blickar möttes och hon kallade mig till sig.

– Lennart, over here, please! Come and have a look!

 Montern som hon stod lutad över innehöll ett strindbergbrev i original. Det var skrivet när Strindberg tjänstgjorde som amanuens vid Kungliga Biblioteket och ställt till en redaktör Blumenberg i Uppsala. I brevet uppmanar Strindberg honom att hjälpa till med att skaffa fram några saknade exemplar av tidningen Nya Upsala. Nedan följer brevet in extenso:

"Som den Satans Uslingen Hjalmar Svensson uraktlåtit aflemna Tidningen Upsala för 1874 Nis 1-75, frågas härmed ödmjukligen om Ni i vetenskapens och Religionens heliga namn, skulle med stöd af de relationer Ni under Er välsignebringande verksamhet i den förbannade Upsalahålan förvärfvat, möjligen skulle afpina nämnda usling uppgifna felande exemplar, eller på annan väg dem anskaffa för att i Kongl Riksbiblioteket till efterverlden uppbevara, hvarför vi skola i vår ynnest och bevågenhet Eder vid stundande jubelpromotion och Ordenskapitel ihågkomma.

Gifvet Stockholms Slott ds 17 Hujus 1877

På begäran

August Strindberg

PS Om icke det sakramentskade ludret skulle kunna prestera äskadt, blir han åtalad, pliktar 25 kr och vi äro ändå utan tidningarne".

 SÅ LÅNGT August Strindberg. Medan jag inte utan en viss svårighet översatte det ovanliga (?) brevet för den strindbergsälskande Mrs Vincent, märkte jag hur hon alltmer klentroget betraktade mig och suckade djupt. Men så tog hon sig samman och tackade mig för att hon fått se en annan sida av sin idol och förklarade samtidigt att brevet inte på något sätt förändrade hennes syn på författarens litterära kvaliteter. Det gladde mig. I detta läge avstod jag från att berätta att hennes idol haft långt gående planer på att spränga sitt favorithatobjekt kung Oscar II i luften medelst en "helvetesmaskin" dvs. en tidsinställd sprängladdning, där timern utgjordes av ett brinnande stearinljus - en gammal, väl beprövad kvarnbrännarmetod. Bomben skulle placeras under majestätets tron, allt väl dokumenterat genom en detaljerad skiss. Dock vittnar konstruktionen mer om fantasifull kreativitet än om teknisk realitet.

 MEDAN VI sålunda stod där och diskuterade Sveriges färgstarka bidrag till världslitteraturen, kom den gigantiske ryssen fram med en stor chokladask. Han bjöd samtliga damer på praliner. Vi herrar fick inga och jag som älskar praliner! Så rysslikt - men så utspelades det hela också under det "Kalla krigets" dagar.

LENN



Boksignering
Juli 2013

SYNEN PÅ INTEGRITET


 Med tanke på debatten om hotet mot allas vår personliga integritet, aktualiserat genom Edward Snowdens avslöjanden, kan det vara intressant att göra en tillbakablick över samhällets syn på integritet. Jag har valt att göra denna tillbakablick i form av en tidslinje, som ofta ger en pedagogisk framkomlig väg att förklara komplexa skeenden i vår tid. Mina historiska nedslag spänner mellan George Orwells och Sveriges FRA-lag som kom att gälla från och med den 1 januari 2009, men i praktiken fullt ut först den 1 oktober samma år.

1948: En herre med pseudonymen George Orwell skriver 1948 (utkom1949) boken "1984"- en skrämmande bok om ett Storebror ser dig-samhälle – en domedagsprofetia menade då många.

50/60-talen: Det kalla kriget kräver stora satsningar på signalspaningssidan, FRA byggs ut och är mycket aktiva, (Catalina-affären) men är av förklarliga skäl officiellt helt inriktade på militär radiotrafik – inga mobiltelefoner, inget Internet.

70-talet: Nu börjas det. Dåvarande Televerket vill pejla i jakten på licensskolkare, får ett förskräckt nej från alla håll och där någon remissinstans faktiskt använder ordet "Gestapometoder" och "värdigt en diktaturstat". Pejlen på hyllan. Lite senare nytt försök – ja till pejl på prov under ett halvår. Trappspring och pejling med en såväl teknisk som juridisk tvivelaktig metod. OK för permanent pejling. Televerket varnar i TV den ena orten efter den andra. Det räcker med att en Televerkets bil kör genom ett samhälle med en vanlig stege på taket så dräller licensanmälningarna/-pengarna in. Bra – men en företeelse som starkt bör oroa Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap även kallad Psykologiskt Försvar.
Trappspringet ersätts av töntiga, tackande talkörer!

80-talet: Samkörning av dataregister – går absolut inte. Jo det gör det. Eller…? Jo det gör det – hattande hit men mest dit.

90-talet: Kameraövervakning på allmän plats – går absolut inte – jo det går! Trägen vinner! Ytterligare spikar i demokratins likkista!?!

20-hundratalet: Den famösa FRA-lagen röstas/gråtes igenom i riksdagen. Svekdebatter och så vidare i känd svensk stil.

Efter denna summariska blick i backspegeln är det svårt att tro att vi nu nått "vägs ände". En extrapolering i tiden öppnar ett närmast skrämmande och illavarslande perspektiv.
Politiker uppmanas ofta och med rätta att lyssna på folket, något som i detta sammanhang uppenbarligen har missuppfattats.

Fotnot: Försvarets Radioanstalt (FRA) med huvudsäte på Lovön, Stockholm bedriver avancerad signalspaning därifrån men även från flera andra, strategiskt utvalda, platser inom Sverige.

FRA är en civil organisation som arbetar på uppdrag av Sveriges regering och riksdag.
Juni 2013

KEDJEMEJL OCH HOAX - lite info och tips för säkrare nättrafik.


 FÖRR I TIDEN kunde man drabbas av kedjebrev. Stigande portokostnader i förening med svårigheten att numera hitta en brevlåda samt teknikens utveckling har medfört att eländet nu ersatts av kedjemejl. Mestadels "oskyldiga" sådana men de kan dra med sig andra problem.

 När det gäller datasäkerhet på nätet är det naturligtvis nödvändigt att ha en bra brandvägg och ett dito, uppdaterat virusprogram. Vi utsätts dagligen för hundratals/tusentals dataattacker som vi normalt är lyckligt ovetandes om, eftersom vi skyddas av i första hand brandväggen. Jag har ofta registrerat flera hundra sådana attacker om jag varit uppkopplad på nätet en hel dag. De är ytterst sällan personligt riktade utan skjuts iväg likt en skur av hagel i hopp om att det ska bli "träff" någonstans. Syftet är då kanske att komma åt känslig information t ex bank- eller kortkontonummer. Men vi skyddas i allmänhet väl mot intrång av de inledningsvis nämnda säkerhetssystemen.

 MEN DET VERKLIGA problemet är e-postbilagor! En gyllene regel är att INTE öppna sådana om man inte är säker på avsändaren. E-postbilagan är det absolut vanligaste sättet att ta sig in i en dator för att inplantera t ex trojanska hästar d v s i bilagan ligger ett program som - när det väl lästs in i mottagardatorn - kan startas automatiskt eller utifrån av angriparen. Därmed blir datorn "kapad" och kan kontrolleras och manipuleras eller mer eller mindre störas (virus) i sin funktion - ett nog så besvärligt problem.

 Men även om man känner till eller på annat sätt är säker på avsändaren till e-post så är denne/denna ibland inte lika med ursprungsavsändaren! Ett typiskt exempel är de många kedjemejl som numera skickas runt. Vem har startat mejlet? Vad innehåller egentligen mejlet? Nu är i de allra flesta fall dessa mejl tämligen harmlösa och oftast innehåller de tänkvärda sentenser eller lustifikationer och ett gott skratt förlänger som bekant livet men kan också förkorta det - för datorn!

 Alltså - om en illvillig person vill starta en världsomfattande spridning av ett virus eller en trojansk häst - vad är då bättre än att sända ut ett kedjemejl där man ber ett antal mottagare sända ett antal kopior vidare osv. Mottagarna gör jobbet i god tro! Snart har mejlet "gått jorden runt 8 gånger" och ursprungsavsändaren har nått sitt syfte. Förtäckta hot (med exempel) om allsköns elände som kommer att drabba den som inte följer mejlets (oftast mycket tidsmässigt detaljerade) instruktioner. Men också "garantier" om lycka och välgång (med exempel) för den som "tar det säkra för osäkra" och inte bryter "jordenruntresandet" som f ö - enligt min mening - i onödan lastar ner nätet. Även från början oskyldiga och "rena" kedjemejl kan - medvetet eller omedvetet - bli infekterade i några av de hundratusentals datorer som de passerar under resans gång. Långt ifrån alla datorer är rena!

 HUR SKYDDAR MAN sig då mot detta förutom genom brandvägg och ett uppdaterat virusprogram? Det gäller då att först och främst kolla avsändaren! Därefter att kolla om den nu bekante/godkände avsändaren verkligen har författat mejlet själv eller enbart vidarebefordrat detta till många! I det sistnämnda fallet - kolla rubriken på bilagan innan den öppnas! Det är nu magkänslan kommer in i bilden - att tolka rubriken och detta kan naturligtvis vara svårt men är inte omöjligt. Man bör därför alltid ge sina avsända e-postmeddelanden adekvata och tydliga rubriker som gör det lätt att identifiera innehållet. Vid tveksamma fall kontakta avsändaren eller ännu bättre - öppna inte bilagan utan släng mejlet direkt där det hör hemma! Risken att en Lama i Tibet eller en Guru i Indien genom ödesmättade profetior skulle kunna påverka framtiden torde vara avsevärt mindre än risken att få problem med datorn.

 SEDAN HAR VI ett annat elände, mejl som kallas Hoax (eng. lura, bluffa). Här citerar jag information från mitt "skyddsnät" F-secure:

 "Ett Hoax är ett kedjebrev som vanligtvis sprider en falsk virusvarning.

 Det förekommer ett antal av dessa på Internet. De cirkulerar runt jorden och kommer tillbaka med jämna mellanrum. Man känner lätt igen ett Hoax på ett par återkommande punkter:

 1. De varnar för ett nytt farligt virus med fantastiska egenskaper.
 2. Inget antivirusföretag kan enligt uppgift ännu hantera viruset, trots att det inte tar mer än ett par minuter för oss att lägga in skydd mot nya virus.
 3. Brevet innehåller många versaler och utropstecken.
 4. Man hänvisar ofta till stora företag som Microsoft eller IBM.
 5. Man uppmanas att sända brevet vidare till så många personer som möjligt.

 På dessa punkter kan man enkelt själv avgöra om varningen man fått är falsk eller inte. Det är värt att komma ihåg att äkta virusvarningar extremt sällan distribueras via e-post."

 Det senaste Hoax-meddelandet som jag fick uppgavs komma från en namngiven person på Polismyndigheten i Stockholm. Namn och telefonnummer var fejkade och f ö sysslar inte polisen med att sända ut virusvarningar.

 På förekommen anledning och i all vänlighet  //  LENN